Öppna kort om frihet och begränsningar

Mina måndagskvällar är just nu fyllda av existentiella samtal. Vi är en liten grupp som digitalt leder oss själva och varandra i att använda metoden Öppna kort. Igår kväll var vi framme vid sjunde träffen av nio, och temat var Frihet och begränsningar.

Vad vi delade med oss av under träffen stannar förstås hos oss. Men det är nånting speciellt, känner jag, med att möta människor som jag tidigare inte hade träffat och ändå dela med sig av längtor, rädslor och upptäckter som kanske inte ens hade förståtts av mig själv. Precis så mycket som känns rätt i stunden.

Så här står det på webbsidan för Öppna kort:

1984 beslutade WHO att uppmuntra alla sina medlemsländer att komplettera sitt folkhälsoarbete genom att utöver arbete med den fysiska, psykiska och sociala hälsan också inkludera andlig/existentiell hälsa. Avsikten var att ge plats åt frågor som hör hemma inom idéernas, trons och värderingarnas område. De här samtalskorten är en del av denna intention.  

Från Öppna korts webb, https://oppnakort.se/

Något som jag tycker är så bra med just de här korten (för det finns många olika samtalskort för existentiella samtal) är att de utgår från spänningsfält. Det börjar med lycka-lidande, fortsätter med ensamhet-tillhörighet, och ikväll var det som sagt begränsningar-frihet. Och det bygger inte heller på en allmän diskussion, utan på att var och en får sitt eget talutrymme. Dessutom handlar det både om individfokus och om de större perspektiven.

Det är faktiskt nånting helt magisk med det här upplägget. Hur det öppnar för så mycket rymd, och för att lära sig av varandra. Re-flektera.

När jag skrev kandidatuppsats i religionsvetenskap hösten 2022 skrev jag om olika satsningar på existentiell hälsa som fanns med i olika webbinarier, inom en satsning hos Sveriges Kommuner och Regioner. Öppna kort var en av dem. Min tanke kring att delta i en grupp var att jag ville kvalificera mig för att sen kunna leda existentiella samtalsgrupper. Just nu tänker jag att det inte spelar någon roll om det blir så: att ha fått delta själv är stort nog.

En språngbräda. Ett vilorum. En väv.

PS: Det här med spänningsfälten finns också hos Yalom, som har inspirerat mig mycket. Men det återkommer jag till en annan gång.


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *