Den här terminen skulle jag inte studera alls, sa jag till alla som frågade. Istället skulle jag vila ut, umgås med familjen, ta hand om hemmet. Men så fort jag blivit klar med den projektbeskrivning som skulle lämnas in kom en sån skriande saknad att det gjorde ont. Så när det dök upp en kurs i ekoteologi som gick att söka i slutet av februari – ja, då gjorde jag det. Och jag älskar den redan.
En av de första böckerna på kursen är Whitney A. Baumans ”Developing a Planetary Ethic” (2014). Den kopplar ihop meningsskapande, identitet, vetenskap och religion, eller kanske snarare: plockar isär, vänder och vrider på. Men. Just nu tänkte jag bara lyfta ut det som handlar om meningsskapande. På sid 22-23 står det ungefär så här, i sammanfattning:
Människor är meningsskapande varelser, och vi är födda in i en samkonstruerad värld (med andra levande varelser, nu och historiskt). Vi föds in i strukturer där det finns normer och praktiker kring vad som uppfattas som rimliga sätt att leva sitt liv. En sorts ”skript”. De här meningsskapande praktikerna påverkar våra kroppar, våra idéer om kön, mänsklighet och om världen utanför det mänskliga, och de skapar våra kulturella institutioner.
Det är just de här skripten som jag aldrig kan sluta fascineras av. Och sen kommer religion och andra världsbilder in i det också: en sorts kartor som hjälper till med att navigera. Ibland används ordet meningssystem. Jag har svårt för modeller där meningssystemen beskrivs som stängda rutor. För mig är de alltid öppna. De förändras tillsammans med människorna, med hoten som finns att förhålla sig till, med resurserna som uppfattas som möjliga att ta till.
När jag gick på gymnasiet ville jag skriva specialarbete om det jag då kallade ”sociala konventioner”. Min lärare tyckte att det var för komplicerat, så istället analyserade jag folksagor ur ett psykologiskt perspektiv. Men det är fortfarande skripten för våra dagliga liv som jag läser om, skriver om, tänker på. Nästan jämt. Gränsdragningar, normer, språkets betydelse, bindemedlen emellan, tid och rum. Hur vi tolkar och förstår världen, och vilka konsekvenser det får.
Märkligt nog är det ändå ganska lite som finns skrivet på svenska om meningsskapande. Det är Viktor Frankls Livet måste ha mening (med det underbara begreppet response-ability: förmågan att svara an på det rop som riktas till en), Peter L. Berger & Thomas Luckmanns Kunskapssociologi, några grundböcker om och avhandlingar i religionspsykologi, och så en del om meningsskapande i förskolan. Visst är det så att engelska är ett större forskningsspråk, men ändå. Så: den här platsen kanske kan ses som en hemvist för meningsskaparnördar. Och jag tror att vi kommer att bli fler, för jag tror att förmågan att vara response-able kommer att spela roll. För klimatet. För oss.
Lämna ett svar