Tagg: skrivande

Världsbyggarkurs

världsbyggarkurs

Världsbyggarkurs

Sista helgen i mars gick jag på världsbyggarkurs på Folkuniversitetet. Läraren var förbluffad över den höga medelåldern på kursen (”inte bara fjuniga män som får strumporna tvättade av morsan”), och tja, vad ska en säga om det? Själv tycker jag det är superkul att det finns fler än jag som inte nöjer sig med den riktiga verkligheten, utan vill fortsätta skapa egna. För sin egen skull, för sina barns eller vad som helst. Att sitta på innergården och prata om varulvars drivkrafter med vuxna framgångsrika karriärmänniskor – det var rätt oslagbart.

Några av tipsen för att skapa fiktiva världar som känns trovärdiga – och meningsskapande på riktigt:

  • Vilka regler är det som gäller, och vilka konsekvenser får de för människors beteende? Det styr hur berättelsen blir.
  • Hitta konflikten – det som är själva berättelsen, och lägg in konkreta detaljer. Glöm inte att det ska vara mer än en beskrivning av en värld, om det är ett skrivprojekt du håller på med.
  • Ta din berättelse på allvar. Inte så att humor är förbjudet – men det är förbjudet att skratta åt ditt eget berättelsebygge eller karaktärerna.
  • Varje val du inte gör när du konstruerar berättelsen lämnar en dörr öppen. Det blir en kraftförlust.

Kursen var bara två dagar, men det blir alltid en sådan koncentration som är svår att släppa när klockan slår kursslut.  Vill buteljera den där kreativa koncentrationen!

(Jag tänker dessutom att de där tipsen, och rätt mycket vi pratade om under kursdagarna, faktiskt även gäller Den Riktiga Världen. Det som är fördelen med fiktiva världar är kanske möjligheterna att gå till botten med det där: vilka regler gäller, och vilka konsekvenser får de för människors beteenden? Det borrandet ger nya betraktningsvinklar även till vardags.)

En skillnad

Ur gammalt romanutkast på datorn:

Skillnaden är milsvid mellan att tänka att jag är den jag vill vara, och att jag gör det som måste göras och säger det som måste sägas. Vid första anblicken är det lätt att tro att det är samma sak. Men det är något helt annat. Helt och alldeles.
Det ena är att foga sig, pressa in sig i frigolitformen: människan som trycks in i det utrymme hon kan tänkas ta. Allt övrigt lika. Det andra är att sträcka ut en hand och peta på verkligheten litegrann, få den att bli något annat.

En bok på dörren

Inte vet jag om det gör att jag kommer få hela manuset klart. Men jag hoppas. Väldigt strukturerad känner jag mig i alla fall, med utgångspunkt i tips jag fått i The Writer´s Guide to Crafting Stories for Children av Nancy Lamb.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén