På morgnarna far de iväg allihop, i sina bilar, på tåget eller med buss. Barnen blir kvar, i skolan eller på förskolan. Sen kommer föräldrarna hem igen på kvällen, men energin och kreativiteten stannar kvar inne i city där jobbet finns.

Vilken skillnad gör det att växa upp så – jämfört med att växa upp på en plats där ”hemma” är den plats där jag tänker och vistas? Spelar politiken i närmiljön lite mindre roll? Kan det göra detsamma om föreningslivet och butiksutbudet är skralt?