Tre timmar med trehundra entusiastiska barn på Leos lekland tar ut sin rätt. Denna kväll blir således kortare än planerat. Och ambitionen att sitta där och läsa kurslitteratur var väl god – men det var mycket roligare att skjuta prick med bollar. (Besvikelsen när G tröttnade medan jag var helt besatt av få in ännu en 50- poängsträff…!)

  
Imorse läste jag också ut en bok som kanske inte vinner några stora priser, men som skakade och värmde och stoppade in mig i både de mörkaste och ljusaste hörnen. Väldigt fina på kornet-bilder av vad sorg kan göra med en. Och vad som gör dofter och färger möjliga igen. 

Kanske imorgon av Felicia Welander. (Satt också igår och läste den på just den roslagsbanelinje där den utspelar sig – vad är oddsen för det?)

  

Dela
Facebook Twitter Email