Ikväll har jag sett Liv Strömquist tänker på dig (Dramaten, med den yngsta Dramatenpublik jag upplevt förutom för barnpjäser) och är helt fascinerad över:

  • Hur smart hon är och vilken tur att hon gör det hon gör.
  • Hur surroundsensibla de helt otroliga skådespelarna var. Fullt fokus på hur de själva agerade, vad de andra skådisarna gjorde och vad publiken gjorde – samtidigt.
  • Hur fast jag är i värdesystemet att en man nog är liiiite mer värd än en kvinna, genom hur jag faktiskt agerar i verkligheten. Oavsett alla genuskurser jag gått, alla debatter jag tagit och allt jag reflekterat kring. Fortfarande känns det nästan alltid större att vinna mot en man än mot en kvinna.

Ja. Och så skrattade jag nästan käkarna ur led. Och Yoko Ono-scenen var magisk. 

Dela
Facebook Twitter Email