Vid middagen ikväll sa tioåringen med eftertryck: ”Alltså, det är så gott med vegetarisk mat”. Efter så många år som ensam (nästan)vego i en köttomanfamilj är det lätt att bli lite överrumplad. Men hon fortsatte ”kan vi inte ha en vegetarisk vecka”?

Så kan det alltså gå. Normförflyttningen har startat. Och den enda som är ledsen för det är måhända morfars- och farfarsgenerationen.

Vad lagar jag som uppenbarligen är så gott då? Jo:
– quornfileer i vitlöks- och gräddsås med god potatis till
– grönsakssoppa, stavmixrad eller ej
– bönbiffar med kall dijonsenapssås
– thaigryta på färdig grytbas
– linsröra
– färdig falafel med bulgur och såser
– vegolasagne
– tacos med bönröra
– vad som helst med grillad halloumi till

Och sen händer det att jag lagar mat till bara mig också och då blir det väldigt ofta ugnsgrillade grönsaker med goda såser till, eller något med grönkål. Grönkål är jag helt beroende av.

Tre snabba om mina (nästan)vegoval:

Blir det inte tråkigt utan kött?*
Nej. Jag har ju valt det själv. Och ofta känns det som att jag äter mer varierat än många blandkostare som fastnar i biff och bea eller falukorvsträsket. Det finns massor av färdigrätter att välja på. Enda gången det blir trist är på restauranger som tror att vegetarian är lika med asketisk lågkalorifanatiker, och erbjuder en grönsallad med lite getost på när de andra får tallriken full av klyftpotatis och sås. Ge mig också!

Varför och när blev du vegetarian?
Det blev jag när jag var 18, för att jag har så enormt svårt för djurfabriker, där levande kloka varelser lever hela sina liv bara för att bli dödade och uppätna. För att jag inte tyckte att kött var så gott. För att det är galet för klimatet att äta så köttung mat som vi gör. För att jag gillar att bryta normer och bidra till att andra också börjar reflektera över vad de tar för givet och varför.

Hur skulle du göra om du blev tvungen att svälta i krig eller någon annan katastrof?
Då skulle jag säkert äta kött om jag blev erbjuden det. Men nu lever jag i en miljö där allt finns i överflöd och jag har alla möjligheter i världen att välja. Just därför känns det så viktigt att välja aktivt.

* Jag har faktiskt ätit kött några gånger det senaste året. För att jag blev sugen. Och då var det oerhört medvetet valt kött det handlade om. Jag vet i skrivande stund inte hur ofta det blir framöver. Men på något sätt var det viktigt att hålla fast vid att jag väljer vegetariskt för att jag vill – och när viljan sviktade ville jag testa hur det var. Utmana även normbrytandet. Och ja, jag önskar att jag klarade av att bli vegan – men i nuläget gör jag inte det.

Mer vegopepp:
Karins miljöblogg – världens bästa kollega och vegoinspiratör.
Facebookgruppen Fegvego – hälften så mycket, dubbelt så gott.

Dela
Facebook Twitter Email